Jag känner det i varje andetag.

Jag känner det i varje andetag.
Tyngden av något så lätt,
det som inte borde kännas.
Är det bara jag?
Som känner och har ont?
Det är inte jag som styr,
det är inget jag kan rå för.
Jag kan inte möta det.
Jag vågar inte, jag är för feg.

Ser du berget långt där borta?

Ser du berget långt där borta?
Där det alltid finns snö,
och somrarna känns korta.
Det är kyligt och dimman är tät.
Det är en lång och svår resa,
för bergets yta är allt ifrån slät.
Vill du besegra berget för att vinna?
Du kanske klarar färden,
man vad tror du att du kan finna?
Jag vill bestiga bergets topp.
Inte för att vinna, eller inte för att segra,
jag vill kunna se ut, och se världens hopp.

Du vet det där du inte visste?

Du vet det där du inte visste?
Du vet allt som du undrade.
Det finns inte där du är.
Det är inte där du letar.
Det är på en avlägsen plats,
som du inte vet vägen till.
Där blommorna är vackra,
och solen lyser varmt.
Jag kan skratta mig lyckig.
För jag vet det där som inte du vet.
Jag vet allt som du undrar.
Det finns där jag är.
Jag behöver inte leta mer.

Det säger mig ingenting.

Det säger mig ingenting.
Jag förstår inte vad du menar?
Vad vill du få sagt?
Vad vill du att jag ska förstå?
HAHA
Jag förstår inte.

Men det är svårt att försöka när det inte går längre.

Jag försökte.
Men det är svårt att försöka när det inte går längre.
När ingen förstår.
Jag flyger iväg.
Dit jag får tänka och tycka, där jag lyckades.

Jag bryr mig, om saker små.

Jag bryr mig, om saker små.
Dom finns där, dom vill inte gå.
Min ballong spricker, gång efter gång.
Jag är fast, vägen är för lång.
Jag orkar inte, men det gör ballongen.
I mina tankar, där är jag fången.
Förstår ni inte att jag ser?
Ballongen växer mer och mer.
Det gör ont, sluta göra så där.
Sluta så vara egoitsik och egenkär.






Det är mina svagheter, som gjort mig stark.

Det är mina svagheter,
som gjort mig stark.
Jag är dålig på vissa saker,
jag är känslig för annat.
Men jag stolt över vad jag är,
och jag står för vem jag är.

Du ville inte ge mig en hjälpande hand.

Kasta sand i ögonen mina.
Du får stå upp och skina.
Ser du inte, tårarna som droppar.
Ingen finns där, ingen tårarna stoppar.
Tryck ner mig i det förflutna.
Ögonen mina är slutna.
Fyllda av sand och sorg.
Det finns ingen beskyddande borg.
Låt mig få skina för ett ögonblick.
Du vände ryggen om, du gick.
Mina ögon är bara gråt och sand.
Du ville inte ge mig en hjälpande hand.






Jag väntar tills förnuftets klockan ringer.

Förtvivlad jag är.
Varför känner jag så här?
Jag står stilla, fast jag springer.
Jag väntar tills förnuftets klockan ringer.
Jag gömmer mig, vad kan tänkas hända?
Du vet, det är för sent att vänta.
Jag ser en skugga av en gestalt.
Jag frågar mig själv, är detta allt?
Jag ser att hon ler, hon är så nöjd.
Hon skrattar, hon är på sin ljuva höjd.
Något gör sönder, det slås itur.
Det som skyddar, min välbyggda mur.

Det finns inget kvar att skydda mig nu.
Tänk dig, om det vore du?
Ska jag stiga fram där jag svag ligger gömd?
Eller är jag för evigt dömd?
Nej, kvar jag ligger, för svag jag är.
Ingen vet vad jag i hjärtat bär.
Det som gick sönder, det som föll ihop.
Det som bara är en meningslös grop.
Vad är det som så avlägset låter?
Någon som skriker, ett barn som gråter.
Jag hör klockan, det ringer i takt
Jag reser mig upp, helt utan makt.
Jag försöker, kanske är det min tur.
Jag kan vara svag, ingen mur jag i mig har.
Men, utan mig finns inte du.
Jag skrattar och ler, jag vet sanningen nu.

Sången till hoppet, jag har vunnit striden.

Jag faller och slår mig, isen är hal.
Huden är öm, jag är för brutal.
Jag reser mig upp, gång efter gång.
Jag hör inte hoppets ljuva sång.
Jag orkar inte mer, kroppen sviker.
Hjärtat är tomt, vinden skriker.
Jag minns det, ja jag minns hur den gick.
Långt där inne fanns den hela tiden.
Sången till hoppet, jag har vunnit striden.
Jag fann styrkan i mig själv.
Jag reser mig upp, från en frusen älv.
Alla vet vi hur sången går.
Du har sjungit den förut, den är inte svår.

Jag vet inte åt vilket håll jag ska gå,

Jag vet inte åt vilket håll jag ska gå,
jag vet inte hur länge till mitt hjärta orkar slå.
Höger eller vänster, ska jag ta stigen där?
Stigen syns inte väl, den är fylld med björkris och bär.
Jag chansar, vad har jag att förlora?
Jag går in bland grenar och träd och är stora.

Hur kan jag blunda?

Hur kan jag blunda?
När jag vet hur det är.
Jag försöker, ja jag letar.
Efter något att hålla fast vid.
Tänk om jag blåser bort?
Dit där ni andra står.

Hur kunde jag blunda?
När jag visste hur det var.

Spela melodin jag älskar.

Spela melodin jag älskar.
Sjung texten som är så vacker.
Jag vill bara vara, och lyssna.
Höra varje ton och slag.
Jag hör, hör du?
En sång som fångade min själ.
En rhythm som passade mitt hjärta.
En text, som fick mig att förstå.
Något som är så mycket större än du och jag.

Du vet där borta, där ingen ser?

Du vet där borta, där ingen ser?
Där ingen bryr sig.
Där ingen förstår.
Du vet där borta, där jag står?
Med hopp.
Ett hopp att dom en dag kommer vilja göra skillnad.
Ett hopp att dom någon dag kommer att förstå,
verkligheten.

Tänd mitt ljus,

Tänd mitt ljus,
så ska jag hålla dig varm.
Släck ditt ljus,
så ska jag lysa din väg åt dig.
Släck mitt ljus,
och min värld blir svart.

How can i run from the beast in my mind?

How can i run from the beast in my mind?
I dont want it to find,
the weakness that makes me blind.

En trappa av möjligheter.

En trappa av möjligheter.
Jag vill bara upp, men vart är jag på väg?
Upp, upp, upp, jag blundar och slutar tänka.
Fort, jag struntar i om jag gör illa mig.
Jag ska upp.
Upp där jag borde förstå.
Varför kunde jag inte ha stannat,
och slutat ha bråttom?
Jag valde fel trappa.

Ser du lågan i mörkret?

Ser du lågan i mörkret?
Vild och fri, så fjäderlätt.
Eldens varma lågor,
svaret på alla frågor.
Den kämpar, den vinner.
Livskraften, ja den brinner.
Hoppet segrar, ljuset är tänt.
Så tänd ett ljus, det är advent.

I regnet ser man inte tårarna som rinner.

Jag bygger ett slott i sanden.
Det är den enda på hela stranden.
Väggarna av sand är raka, och står stadigt i vinden.
Jag får sand i håret, och jag känner blåsten mot kinden.
Jag ser upp mot himlen som är lysande grå.
På huden min faller regndroppar små.
Vallgraven fylls med vatten och sand.
Ett av tornen föll ner på min hand.
Jag ser hur mitt sandslott långsamt bryts ner.
Jag känner hur regndropparna blir fler och fler.
I regnet ser man inte tårarna som rinner.
Ner i sanden, mitt slott försvinner.

NER NER NER,

NER NER NER,
där ingen ler.
NER NER NER,
där ingen ser.
NER NER NER,
där all ondska sker.
NER NER NER,
ingen glädje nå mer.
NER NER NER,
det hjälper inte om jag ber.
NER NER NER,
där alla överger.

Utan vingar, utan hopp.

Jag kan inte springa,
du ser mina spår i sanden.
Jag kan inte stå kvar,
för jag vet att jag kommer förlora.
Jag har inget att bevisa,
jag har inget att kämpa för.
Utan vingar, utan hopp.
Jag faller ner, när ingen ser.

Jag skrattar åt min svaghet,

Jag skrattar åt min svaghet,
för den trycker ner mig i marken.
Påminn mig inte,
för jag har ingenstans att gömma mig.
Mina steg känns så tunga,
hjärtat fyllt av oro.
Det hjälper inte att blunda,
min själ värker utav skam.
Jag kan inte sluta tänka,
Jag kan låta bli att fundera.
Jag kan inte.
Det går inte.

Min spegelbild är suddig, vart är jag någonstans?

Min spegelbild är suddig, vart är jag någonstans?
Jag tittar och ser, är det här allt som fanns?
Jag minns varma ögon, och en blick som lyser glatt.
En mun som ler, fylld av skratt.
Jag blundar hårt, för en halv sekund.
Det är allt som behövs, en liten stund.
Jag står där igen, ansiktet fullt av lycka.
Vad underligt, kan du nog tycka.


Det här är frihet, sjunger flickan när hon dansar runt sjön.

Det här är frihet, sjunger flickan när hon dansar runt sjön.
Hon blundar och skrattar, och for förbi en lönn.
Sjön glittrar, och är så härligt blått.
Solen skiner, och gräset är vått.
Fåglarna sjunger och vinden är hennes vän.
Denna dag får hon aldrig uppleva igen.


Du får inte längre vara fri.


Regler ingen kan tyda,
en order ingen vill lyda.
Du får inte längre vara fri,
dom visar aldrig någon empati.
Du vågar inte stå emot,
för rädd av alla hemska hot.

Jag letar men ej finner, fick jag ingen chans?

Jag vet att det finns där borta någonstans.
Jag letar men ej finner, fick jag ingen chans?
Uppför kullar och berg, en himmelsk färd.
Något som bara finns i mina drömmars värld.

Det finns många löv på den kalla marken.

Det finns många löv på den kalla marken.
Vissa är kvar i träden, andra föll ner i parken.
Min hand är frusen, men i den ligger frön.
Jag knyter händerna och ber en liten bön.
Jag trycker och gräver, på mitt egna lilla vis.
Marken är hård, och har frusit till is.
Jag hoppas och tror.
Att något kanske gror.

Påväg hem skrattar jag, vilken dum idé!
Jag förstår ju själv, att det aldrig kommer ske.

Din ros kommer aldrig slå ut.

Fåglar och bär,
varför gör du så här?
Du kan inte tro,
att något fint i dig kan gro.
Titta inte bort,
du är av en dålig sort.
En sort som aldrig blommar eller gror,
vars kärna ingen kärlek bor.
Ingen sol lyser och vattnet är slut.
Din ros kommer aldrig slå ut.

En värld utan hat.

En värld utan hat,
är en värld utan kärlek.
En värld utan kärlek,
är en katastrof.

Träden är gröna, men vart är denna vind?

Jag blundar,
är det så här det känns att vara blind?
Jag tänker,
så fruktansvärt, tänk vad man aldrig får se.
Jag tittar,
träden är gröna, men vart är denna vind?
Jag förstår,
dom ser inga träd med denna vind har mycket mer att ge.

Thousands of tears

What if the sea is made by thousand of tears?
What if your mind is made of all your fears?
Oh, can't you see that no one hears.
Oh, don't you understand that your life is wasted years.
Look and see, nothing is what it appears.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0