Jag skrattar åt min svaghet,

Jag skrattar åt min svaghet,
för den trycker ner mig i marken.
Påminn mig inte,
för jag har ingenstans att gömma mig.
Mina steg känns så tunga,
hjärtat fyllt av oro.
Det hjälper inte att blunda,
min själ värker utav skam.
Jag kan inte sluta tänka,
Jag kan låta bli att fundera.
Jag kan inte.
Det går inte.

Kommentarer
Postat av: Bosse

Åter igen grymt bra :D

2009-11-17 @ 21:41:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0