Jag känner det i varje andetag.

Jag känner det i varje andetag.
Tyngden av något så lätt,
det som inte borde kännas.
Är det bara jag?
Som känner och har ont?
Det är inte jag som styr,
det är inget jag kan rå för.
Jag kan inte möta det.
Jag vågar inte, jag är för feg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0