Jag krossas snart som en meteorit.

Hur kan det vara så oehört fel,
att få vara lycklig och hel.
Att få vara samlad i en och enda bit,
jag krossas snart som en meteorit.
Hur kan du vara så säker på att du har rätt?
Men så är det alltid, på ditt orättvisa sätt.
Det är bara att nicka och le.
För jag vet att ingen förändring kommer ske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0