Jag flög för att finna en stig som var funnen.

En varm eld som brann i mitt inre, sprakande och lysande.
En hetta som tog mig fram utan att behöva röra mig,
en värme som fick mig att le genom brustna tårar.
En sång vars ord jag förstod, när du sjöng den för mig.

En brus i bäcken med hoppande, silvriga och gyllende fiskar.
Toner som satte fart på trädens resa över den stora öknen.
Gräshopporna simmade för att nå vackra frukter där borta.

Jag flög för att finna en stig som var funnen.
För jag fann den förut, men som jag förlorat.
Jag fann en stig jag vandrar på nu.
För, jag kan inte flyga tillbaka nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0