Jag sprang, jag ville inte längre vara kvar.

Jag sprang, jag ville inte längre vara kvar.
Jag såg vad som hänt, jag mindes hur det var.
Jag orkade inte springa, jag orkade inte vara svag.
Jagad av tankar och frågor både natt och dag.
Jag ville vara stark och våga.
Kunna leva ett liv, utan plåga.
Jag vågade inte stanna, vart var mitt mod?
Jag tror det är nu, som jag förstod.
Jag såg bakom, mötte det svåra.
Något som jag vet är fel och kan såra.

Nej, jag springer än.
Jag vänder inte om, igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0