pistachio

Jag ställer mig upp i triangelns mitt.
Jag går igenom cirkelns ena hörn.
Jag faller ner på den hårda kudden.
Jag skär mig på rosens röda blomblad.

Det känns.
Det gör ont.
Men ack nej, molnen är där och skymmer solen.

Det var en vacker dag.

Gråa moln prydde himlen, och regnet öste ner mot marken.
Kylan spred sig snabbt och smidigt runt hus och ormbunkar.
Träden var nakna, och fåglarna flög förtvivlat runt i cirklar.
Solen var påväg ner, och mörkret vart bara ett tungt lager.
Det var en vacker dag, för du älskade mig.

ETT NYTT ÅR
- Vad detta nu innebär, vad detta nu betyder?

Tänk dig;
Att få en ny chans? Sluta upp med gamla vanor och glömma misstag och förflutet som oroat oss.
Tänk dig;
Nyår?

Tänk om vi firar vare nytt år, som en ny möjlighet för oss att sätta mål, och kunna tänka och fundera på vad som egentligen har hänt under dom senaste tolv månaderna. Vissa månader har flygit förbi oss likt en svala i sommarvinden, andra månader har krypit förbi likt en trött igelkott. Vissa dagar har känts regniga, så man inte vet när regnet ska sluta ösa ner över oss med problem och beskymmer.
Men efter regn, då kommer solsken.
Så låt oss göra detta till ett underbart år! :"D

Jag vandrar på en stig täckt med snö.
Jag vill gå ensam, finna ro i kylan.
Jag hör dina steg, en bit där borta.
Jag ökar takten, jag vill bort från dig.
Mina spår gör en enkel väg i det vita.
Jag börjar springa i den djupa snön.
Jag faller och snubblar och tänker fel.

Jag går vilse, jag ville bara bort från dig.
Men du gick rätt, ja du gick rätt.
och
du fann det jag sökte.

Du vet, när man vandrar i snön.
Vit och oskyldig den ligger där.
Jag kliver i det orörda och plana.
Jag springer och förstör.
Påväg tillbaka, jag ser mina spår.
DOm finns kvar där, ja dom finns kvar.

En dag som denna, då alla möter varandra med ett leende.
Skratta och minnas gamla minnen tillsammans.
Kärlek skall flödas fritt omkring i den ljuva atmosfären.

Är det möjligt?
Är det möjligt, att inget är äkta?

Ibland finns det inte tillräckligt med ord.
Som räcker inte till för oss båda.
Mina ord blir tysta och tomma.
Vart är mina bokstäver och punker?
Jag skriker, ja jag försöker faktiskt.
Men när jag ser dina läppar le,
så lyser en lampa rött och blinkar.
Jag skriker, HÖR DU MIG INTE?
Nej, för du sitter där och ler.

Solen lyser ner på oss människor.
Vissa får ljuset i ögonen, andra inte.
Men vi alla, vart vi än väljer att gå.
Även om våra steg går fram eller bak.
Bakom oss, eller framför oss finns det.
Skuggan, som vi antingen kliver på.
Eller, så blir vi evigt förföljda.